Odin låtsades vara Wegtama, vandrare. Han bad henne om tecken nu, om drömmar. Profetessan, tvingad av en förtrollning, svarade, det dåliga ödet skulle snart drabbas av Baldr. I Hel herrgård är bänkar redan förberedda för hans mottagning, honung bryggs. Hon ville gå, men gud ville inte låta henne. Han fortsatte att fråga. Hon talade då, tvingas av en förtrollning om det, hur Hod dödar sin bror. Wali född av Rind kommer att hämnas honom. Odins son får en natt, när han hämnas sin bror. Här tystade hon, är borta, och trolldom har förlorat sin makt…
Odin återvände till Asgård och berättade för gudarna, vad han såg och hörde. Stor sorg regerade bland Aesir. Gudarna samlades för råd och råd, hur man kan vända ödets meningar. Freyja, som har makt över allt levande, hon gjorde en ed på alla saker i världen, att de inte skulle skada Bal-dr. Hon fick dem lättare, att allt älskade Baldr. För han var det, vad som är bra och tydligt i världen.
Glädje regerade i Asgard. Det verkade för alla, att ödet har lurats. Gudarna hade en stor fest. De kastade spjut för skojs skull mot Baldra, de skär med svärd och yxa, de sköt honom med en båge, och han förblev orörd och glad. Förtrollningen fungerade, och ödets dom tycktes omvändas… Plötsligt, medan han spelade, föll Baldr ihjäl, sårad. Det var Hód som släppte pilen, utsträckt och styrd av en lömsk hand.
Loki, förlorad i sorg, kunde inte bära glädjen som regerade i Asgård. Hämndstanken utvecklades långsamt hos honom. När han hörde Freyas meddelande, han förstod, att det finns en möjlighet att slå gudarna med det, vad är dem mest kära. Han visste, att hon i den östra delen av Asgård hade vuxit upp ung, växt okänd för någon. Så han gick till henne, han kallade henne Mistolteinn (mistel). När hon växte upp, gjorde en lika stor del av det, lång pil. Han stärktes med trollformler och överlämnade den till Hod. Det var så han hämnade sig. Sedan gömde han sig och var vilse länge.