Vikingaskeppsmuseet
Vikingarna trodde, att döden inte är slutet på livet, men bara en förändring av dess form och att man med döden inte förlorar den sociala ställning man fått på jorden. Så det var en norm att begrava de döda med föremål som tillhörde dem under deras livstid, som i efterlivet skulle vara avgörande för deras status. I början av 1800- och 1900-talet. Nordmännen upptäckte tre rikt utrustade gravar i södra delen av landet, den så kallade. kurhany, vilket gjorde det möjligt att föra mycket närmare den materiella och andliga kulturen under de tidiga medeltiden, Skandinaviska krigare.
Vikingaskeppsmuseet (norge. Vikingas skeppshus) ligger på ul. Huk Aveny, i den östra delen av Bygdøyhalvön. Officiellt är museet en gren av Museum of the History of Culture, som tillhör universitetet i Oslo. Museet öppnades i 1926 r., med driftsättning av utställningshallen för båtar från Oseberg. Under de kommande tre decennierna lades ytterligare två salar till den ursprungliga strukturen, där båtar från Tune och Gokstad placerades (innan det hölls alla fartyg i provisoriska fartyg, skydd som hör till universitetet).
Alla tre båtarna har hittats i gravar i södra Norge (Oseberg ljuger 6 km norr om Tonsberg, Stäm ok. 4 km vet väster om Sarpsborg, en Gokstad ok. 5 km öster om Sandefjord). Tidigast, för redan i 1867 r., skeppet från Tune upptäcktes, Nästa, w 1880 r., där upptäcktes skeppet från Gokstad och slutligen det sista, w 1904 r., skeppet från Oseberg grävdes upp. Av de tre båtarna är den äldsta båten från Oseberg (dess skapelse dateras till ca.. 820 r.), därefter kommer båten från Gokstad (troligen byggd ca.. 890 r.), den yngsta är Tune-båten (byggt ca.. 900 r.). När det gäller storlek är den största båten från Gokstad, vem har 25 m i längd och 5 m bred, andra är båten från Oseberg - lång na 22 m och bred vid 5 m och äntligen den minsta (men något) det finns en båt från Tune, vem har 22 m i längd och 4,35 m bred. Tillsammans med båtarna i borrarna upptäcktes också många, tillhör de döda, föremål för daglig användning och föremål för religiös tillbedjan, som också ställs ut idag i museet.