Detta mord sågs dock av Gills son - Suttung. Han kastade sig på dvärgarna och bar dem djupt i havet, där en låg topp av en klippa sticker ut från vattnet. Han lämnade dem där, och han gick själv tillbaka till stranden och väntade på tidvattnet. Han satt på en sten och hans ögon fylldes av synen på Fialarr och Galarr, sjunker mer och mer i havet. Samtidigt förblev han döv för deras grunder. Först när dvärgarna lovade att ge honom Honey of Poetry som fastlandet, gick han med på att släppa den. Sedan gömde han den dyrbara drycken i sitt hov i Huitbierg, och satte sin dotter Gunnlod på vakt.
Odin fick reda på det, hur Kvasir dog och att hans blod förvandlades till en mirakulös drink. Han visste också, att Suttung har det. Drycken var för stor, så att han kan förbli i jättarnas händer. Det måste erhållas till varje pris.
Hans bror Baugi bodde nära Settungas huvudkontor. Det hade omfattande betesmarker och tusentals boskap. Dessa länder var så stora, att gräset inte hölls uppe, som drev jätten rasande.
Odin åkte dit i förklädnad. På ängen träffade han nio personer som skärpt skäror. Gud vässade sina egna verktyg, den magiska bryststenen. De skär så bra efteråt, alla ville äga det. Odin slängde sedan bryggstenen mellan dem, och de dödade varandra för henne.
Nu har Odin gått för att träffa Baugi, a presenterade sig som Bolwerk och tog jobbet, begår, att en ensam skulle ersätta nio män. Som betalning bad han jätten om hjälp med att få poesiens honung. Baugi gick med på priset.
När sommaren är över, och allt arbete har gjorts, Odin var frivillig för betalning. De satte iväg tillsammans till Suttunga-domstolen, och här började Baugi vädja till sin bror för sin lantbrukare. Men jätten skulle inte ens höra om det, för en främling att smaka på den heliga drycken. Så de gick bort med ingenting. Nu började Odin övertala Baugi, att han skulle hjälpa honom att skaffa honungen genom lurar. Efter korta övertalningar gick jätten med på det.